En studie i symmetri av ryttarens användning av kroppen
“Bye, T.L. and Lewis, V., 2021. Footedness and Postural Asymmetry in Amateur Dressage Riders, Riding in Medium Trot on a Dressage Simulator. Journal of Equine Veterinary Science, 102”
Genomförandet av studien
I studien deltog 28 ryttare, kvinnor mellan 18 och 60 år med en specifik tävlingsbakgrund, som inte hade en olycksbakgrund som skulle kunna påverka testresultaten.
Riddelen utfördes med simulator för att säkerställa att testhästen var symmetrisk och inte påverkade resultaten. Ryttarna mättes med hjälp av markörer som visade kroppsrörelser och mattor som mäter tryck under sätet och stigbyglarna. Markörer användes för att övervaka lutningen av bäckenet, axlarna och bröstbenet.
|
Inledningsvis fick ryttarna en tidigare validerad “Waterloo Footedness Questionnaire”-undersökning med 10 frågor. Denna undersökning försökte fastställa individernas preferenser för vilken fot som är mer rörlig och vilken som är mer stabiliserande. Den mer rörliga foten du är mer benägen att använda för rörelseuppgifter som att sparka boll; medan den mer stabiliserade foten som du balanserar på under rörelsen. Eftersom majoriteten av befolkningen är högerhänta uppmuntras barn i allmänhet att lära sig nya uppgifter, som att skriva eller använda kniv och gaffel högerhänt. På grund av detta kan “Waterloo Footedness Questionnaire” undersökning ge en bättre beskrivning av en individs rörelsemönster inom sportaktiviteter, såsom ridning. Ryttaren förväntas sitta i mitten av sadeln och vara symmetrisk i position och rörelse så att hästen rör sig symmetriskt och använder sin kropp på bästa möjliga sätt. Detta är dock sällan fallet i verkligheten, och flera studier har visat förekomsten av ryttarens asymmetri mätt med kinematik (genom att titta på position och ledvinklar) och kinetik (genom att titta på krafterna under sadeln, stigbyglar och tyglar). Även om flera tidigare studier har tittat på sätt att förbättra symmetri hos ryttare, har ingenting helt visat de möjliga bakomliggande orsakerna. Syftet med studien var att avgöra om ryttarens dominerande ben har en effekt på asymmetrin i användningen av kropp vid ridning. |
| Baserat på studiens resultat kunde inget signifikant samband påvisas mellan poängbetyget för den dominanta foten (den vi väljer att sparka tex. en boll med) och ryttarens asymmetri i sadeln, inte heller i de krafter som överförs från ryttaren till hästen. Deltagarna observerades ha många olika former av oliksidhet, oavsett vilken fot som var dominant. Detta märktes särskilt hos den grupp deltagare där ingen tydlig preferens fanns gällande vilken sida som var dominant (den rörliga foten) och vilken som var recessiv (mer stabil och balanserande). Det betyder att det förutom dominant fotsida finns andra faktorer som påverkar liksidighet i ryttarens hållning och balans i sadeln. |
Resultat och slutsatser
Baserat på studiens resultat kunde inget signifikant samband påvisas mellan poängbetyget för den dominanta foten och kroppens asymmetri, och inte heller sambandet mellan de krafter som överförs från ryttaren till hästen. Deltagarna observerade mycket olika former av asymmetri, oavsett fötternas liksidighet, särskilt i gruppen där ingen tydlig preferens för användning av det andra benet kunde påvisas. Det betyder att det förutom fötternas liksidighet finns andra faktorer som påverkar hållningens symmetri och ryttarens balans. Baserat på studiepoängen var personerna till största delen i en kategori som kunde kontrollera såväl rörelse som stabilisering på båda fötterna. Individer med tydlig skillnad i liksidighet var endast bland dom högerfotade(höger fot rör sig, vänster fot stabiliserar).
Ett intressant fynd var att en stor del av de studerade ryttarna visade tecken på ensidig lutning av höftområdet, och detta visade kompensation för att resten av kroppen lutas då ryttaren lade mer vikt på ett av stigbyglarna. Detta är ett exempel på kompenserande rörelsemönster som är som “snabbfix” för att balansera ryttaren utan att korrigera det ursprungliga problemet. Till exempel, om en ryttares höfter är asymmetriska och lutar åt ena hållet, kommer en lutning av axlarna i motsatt riktning att hjälpa till att återföra ryttarens balans till mitten av hästen. Detta minskar risken för att ramla av, men det hjälper inte ryttaren att sitta rakt då kroppen har hittat ett sätt att balansera bäckenets asymmetriska position.
Om dominans av den andra sidan av kroppen inte är orsaken till ryttarens asymmetri, måste forskarna överväga andra faktorer, såsom tidigare skador, ryggsmärtor, träningseffekter eller en kombination av dessa. Studier av ryttare har visat att 50-80% rapporterar ryggsmärtor. De största siffrorna finns i grupper som tävlar på hög nivå eller har ridit länge. Ryggsmärtor har kopplats till ryggmuskelasymmetri i tidigare studier, till exempel hos cricketspelare. I en studie som jämförde position av ryttare med olika erfarenhetsnivåer hade mer erfarna ryttare större asymmetri. Resultaten tyder på att timmar tillbringade i sadeln förvärrar asymmetri, möjligen på grund av återkommande asymmetrisk position, ryggsmärta eller en kombination av de två. Dessa fynd ger en grund för framtida forskning om ryttares hållning och asymmetri. Dessutom har flera studier visat att symmetrin i ryttarens position kan förbättras ganska enkelt, till exempel med styrketräning av mellankroppen, testning av rörlighet och sjukgymnastik.
Observera att studierapporten är fritt översatt, och du kan se mer detaljerad information om studien på länken nedan. Bilderna är lånade från studien.
